L'envol de l'hirondelle
"När svalan i blixtrande flykt sig kastar mot himlen
och inne bland trädens skuggor de älskande ser
aftonen djupna och havet med tystnad mängas,
står i den milda brisen jordens mörker och väntar
nattens kyla. Tiden stillnar. Redan har någon
där bortom viken tänt sin lampa i fönstret. Snart
är åter en dag i det flyktiga livet över."
"Lorsque, dans les éclairs de sa fuite, l'hirondelle se jette
vers le ciel et qu'au coeur des ombres de l'arbre, les amants
voient le soir s'approfondir et la mer se mêler au silence,
les ombres de la terre attendent dans la douceur de la brise le froid
de la nuit. Le temps s'immobilise. Là-bas, par-delà la baie,
quelqu'un a déjà allumé sa lampe à la fenêtre. Bientôt,
encore un jour de passé dans la vie éphémère."
Bo Carpelan, "Dehors", Arfuyen, 2007, pp. 16-17 (traduit du Suédois par Pierre Grouix)